Vila i frid mormor lilla

Först på vintern när sommaren är förbi
förstår vi hur mycket vi saknar värmen

Först då, förstår vi att vi skulle njutit mer
medan solen sken och havet glittrade.


Och det var först när du var borta som jag förstod
hur det verkligen känns att sakna någon.

Jag tänker på dig varje dag, du var fantastisk!
En dag ska vi vara tillsammans igen.

Vila i frid, Vi älskar dig!



Åkte upp till kyrkogården med morfar, mamma och Philip. Där hade mormors gravsten kommit upp och det var dags att sätta ner urnan i graven. Självklart otroligt jobbigt och många tårar fälldes. Men jag tröstar mig med att hon har det bättre nu, tillsammans med sin dotter.
Gravstenen var i alla fall jätte fin, och morfar var så nöjd med min dikt så det kändes skönt.
Så vila i frid lilla mormor, önskar att du vore här, det vet du !

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0