Djupa funderingar
Det är inte helt lätt just nu, jag bär på en tyngd hela tiden, utan att jag själv vet varför börjar mitt hjärta plötsligt dunka superfort, som om jag vore livrädd för något. Det är som att min kropp förstått snabbare än mitt huvud, att jag är rädd nu, orolig. Och jag känner av stor orättvisa och ångest. Varför uppskattar man inte saker fullt ut när man har det bra? Varför minns man bara hur bra man egentligen hade det, när det kanske är försent?
Kommentarer
Trackback
