livingonaprayer

Eller? Jag hoppas verkligen det, för börjar bli så trött på att känns så här. Varför uppskattar man inte saker förän det är borta? Hatar det. Vill bara skrika, samtidigt som jag vill slita ut klumpen i magen som får mig att känna mig så hopplös. Varför ska man älska någon av hela sitt hjärta om man måste leva utan den? Vad är meningen med det..

Jobbet på Högskolan gick iaf väldigt bra, det var roligt och hann ringa nästan hundra olika företag idag, fortsätter igen i morgon. Börjar oroa mig lite för helgen nu, vad man ska hitta på. Jag har ju ingen lust till något alls, men samtidigt så vill jag bara att något ska hända nu, nu, nu.


Kanske en idé?